Jag står i valet och kvalet mellan att skaffa stor (= standard) eller liten (= mini, dvs inte hermelin) rex. Tidigare har jag haft ett antal olika raser som sällskapskaniner (lösgående i hemmet), och av dessa upplevde jag min stora rex (från Granas i Vallentuna) som den bästa kanin jag någonsin haft: lugn men ändå aktiv och nyfiken, klipsk, social och kelsökande - och så denna ljuvliga päls! Tyvärr har jag inga egna erfarenheter av liten rex, men mindre storlek framstår som en väldigt stor praktisk fördel.
Dessvärre har jag hört många beskriva lilla rex som (hyper-)aktiv, hoppig, rastlös, envis och mindre kelig än stor rex. Nyligen besökte jag en utställning, och en av landets allra skickligaste uppfödare av lilla rex sade att de (åtminstone i svart färg) är väldigt aktiva och "riviga" i temperamentet, dvs "inget för den som vill ha en kanin som ligger i famnen och gosar". Detta lät ju väldigt nedslående, för jag letar efter en riktig kelgris (som dock samtidigt är klipsk, nyfiken och aktiv). Nu vet jag inte alls hur jag skall göra.
Jag frågar därför er som har erfarenhet av bägge rexstorlekarna:
1. Upplever ni någon generell skillnad i temperament kopplad till just storleken, eller är det mer beroende av uppfödare, avelslinje och individ? Om jag återigen vill ha en kelig myspåse som hoppar upp och ligger i knäet i timmar för att bli klappad , törs jag då byta till lilla rex, eller är det säkrare att återigen satsa på stora?
2. Kanske kan ni rekommendera några specifika uppfödare av lilla rex som har särdeles sociala och keliga djur? (Orange / viltgul med rödförstärkning eller viltblå / blå otter är drömmen, men temperamentet är långt viktigare än utseendet. Utställbarhet och avelsmöjlighet är av mindre betydelse för mig.)
3. Om nu lilla rex är relativt "okelig", vem föder i så fall upp de keligaste stora rexarna?
Stort tack på förhand / Kerstin